Glädjeämne inom Pingströrelsen!
18 maj 2009
Det är otroligt glädjande att se att det inom Pingst idag finns människor som väljer att höja rösten för att frågor om miljö och rättvisa handlar om hela samfundets trovärdighet. Det ettåriga nätverket Morip (Miljö- och rättvisa inom pingst) fick seminarieutrymme på årets Nyhemsvecka (som är pingströrelsens största årliga konferens) och i pingströrelsens egen tidning ämnades en hel sida i ämnet
och hela artikeln kan du läsa här.
”– Min längtan är att pingströrelsen ännu mera ska bli en rörelse som går hand i hand med sociala och andliga frågor, säger Victor Egerbo.
Morip tror att det är en förtroendefråga för Pingsts överlevnad att engagera sig för miljö- och rättvisefrågor.
– Om vi inte engagerar oss i dessa frågor är vi inte trovärdiga. I det internationella arbetet till exempel kan man fråga sig hur vi ska kunna ställa miljökrav på andra om vi inte själva föregår med gott exempel?”
Som medlem i pingströrelsen så ser jag, likt mina likar i Morip, ett stort problem med hur man inom pingströrelsen verkar se på skapelsen. Det största problemet kanske inte är att man inte källsorterar, serverar rättvisemärkt kaffe eller nästan enbart använder sig av engångstallrikar och muggar under Nyhemsveckan. Det ligger nog djupare än så. Problemet ligger i att man inte verkar se någon anledning till varför man ska bry sig om detta. Man ser kanske inte att vår trovärdighet här står på spel. Jag tror att detta är en nyckelfråga i vårt samhälle och för hela kristenheten i stort. Men frågor om miljö och rättvisa har även en moralisk aspekt. Vi kanske har fått upp ögonen för hur vi behandlar vår medmänniska på jobbet, i grannskapet, i kyrkan eller på parkeringsplatsen. Men hur behandlar jag mina medmänniskor som jobbar på kaffeplantagen i Sydamerika? Vi vill att människor ska komma till tro, men vi ser inte att alla livets områden påverkar vår trovärdighet.
En sak jag tänkt på är hur en andeuppfylld människa handlar. Personligen känner jag att den karismatiska väckelsen har bidragit till att jämställa andlighet och flummighet. Jag är inte själv av den åsikten. Jag anser att den man eller kvinna som är fylld av den Helige Anden skrider till verket och handlar. Profeterna i gamla testamentet var sanningssägare och Amos bok är ett tydligt exempel på att sanningen inte alltid är skön. Och vad pingströrelsen står inför är viktigt.
När Lewi Pethrus öppnade sin lägenhet för att ta emot hemlösa och missbrukare i början av det förra decenniet så är jag personligen övertygad om att den nöden för andra människor inte varit möjlig utan ett andefyllt hjärta. När Lewi fylldes av den Helige Anden så kunde han se de orättvisor som fanns runt omkring honom och dessutom våga stå upp för sanningen. Vad jag tror att pingströrelsen behöver göra är att se att känslor inte förändrar världen. Man kan inte stå emot en förföljelse utan beslut och utan den Helige Anden.
Jag tror att pingströrelsen står inför ett vägskäl. Antingen kan man fortsätta leva i någon slags bubbla av att livet med Gud kan byggas på känslor, eller så kan man söka sina rötter och inse att Gud genom sin Helige Ande kan förändra denna värld!
Om du vill läsa mer om Morip och deras arbete så har de en blogg som du hittar här.
Bytardagar
18 maj 2009
I helgen kom jag i kontakt med något som jag uppskattade. Omfördelning av materiella ting. Av Vineyard, Jönköping anordnades en bytardag då man kunde ta med sig saker man inte använder och ta med sig saker man behöver hem. Jag tror inte att denna lilla aktion hade något större värde som sådant, dock tror jag att det finns en poäng i att ha denna typ av dagar lite oftare. Jag tror att det kan uppmuntra människor till att få ett lite bättre förhållande till sina ting.
Jag längtar efter en gemenskap där man inte ser sina ägodelar som sina saker utan som våra saker. Det kommer jag ju få i en större utsträckning till hösten när jag gift mig, men jag tror på en revolution i detta avseende.
De unga killarna, Samuel, Erik och Cribba, sam var ansvariga sa att syftet snarare var gemenskap. Att komma samman, fast med lite roligare förtecken. Det bjöds på fika och därefter var det gemenskapskväll på vätterstranden med gratis korv och kubbturnering. Det var kul, men…
Vi som kristenhet står inför gigantiska problem eftersom ”man sköter sitt” i allt större utsträckning. Jag tror att attityder och inställningar måste förändras i grunden och det måste börja med oss. Folk är misstänksamma och vi är likadana. Det jag syftar på är något som gjordes så tydligt i helgen. Vi var på en offentlig strand. Hade stora skyltar med ”gratis korv och kubbturnering” (typ) vi skrattade och var glada, men inga av de andra som var där bad om en korv eller frågade vad vi gjorde där. Nu var ju gemenskapen syftet och inte evangelisation.
Men ändå, problemet kvarstår. Det vilar en misstänksamhet som gör att folk inte ens är intresserade av gratis mat och en trevlig kubbturnering. Jag tror kanske någonstans att det grundar sig i att vi är likadana. Om vi bara hade frågat folk ifall de skulle vilja vara med så kanske resultatet blivit ett annat. Vi måste bjuda in folk. Ett enkelt ”Hej” kan vara första steget i en människas frälsning.
