Syskon i Kristus?

Frågan har många gånger slagit mig. Ofta vid väldigt olika tillfällen.

• När man är ensam kristen i ett sammanhang och en syster eller broder  plötsligt infinner sig så är det lätt att känna banden man har i Jesus Kristus. Speciellt ifall man har känt sig trängd, eller utanför på grund av sin tro. Då är det lätt att knyta an till sitt syskon. Bara en liten blick kan göra så mycket, och säga så mycket.
• Att komma in i kyrkor, eller kristna sammanhang på platser man inte är van att besöka så är det lätt att känna att ”här har jag systrar och bröder i Kristus”.
• När man i en församlingsgemenskap (inte nödvändigtvis en kyrklig sådan) delar livet. Att man delar livet och är överlåtna till Jesus Kristus, men också till varandra.

Men det jag främst tänkte prata om och som jag anser att vi många gånger försummar i det samhälle vi lever i är det faktum att Jesus talar om att hans kropp, hans församling är något globalt och inte lokalt.

Rom 12:4-5
4 Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift,
5 så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar.

1 Kor 10:16-17
16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?
17 Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.

1 Kor 12:13
I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Det finns en bild som jag har burit på under en ganska lång tid. Ifall alla kristna över hela vår jord är syskon och del i samma kropp, Kristi kropp, så betyder det också att vi tillhör samma globala gemenskap. Det som har varit flisan i mitt öga har varit, och är fortfarande eftersom jag inte är fullkomlig, att när jag kommer till himlen så kommer jag att möta mina syskon. När man reflekterar över det så blir det smärtsamt, om man har någon form av solidaritetstanke vill säga.

Tänk att när jag kommer till himlen och får stå till svars för alla mina gärningar så kanske det kommer vara något i stil med (och poängen är nu inte att framhäva mig själv) ”Gustav, du har varit till stor glädje för andra människor. Du har varit from på många sätt… Du har haft en högt stående moral som du har följt. Men hur tänkte du med din livsstil? Du har varit egoistisk och självisk. Du har varit generös i din närmaste omgivning. Du har frossat och konsumerat för mammons skull. Du är förlåten för allt du gjort. Välkommen in i himlen. I din by kommer du att bo med dina syskon från Somalia.”

Teologiskt sätt är nog detta den sämsta skildring som någonsin gjorts av himlen (Don Piper?), men det är inte riktigt det som är poängen. Tänk att jag förmodligen kommer att se alla mina syskon i ögonen. Vad skulle jag säga då? Många av mina syskon kommer svälta ihjäl och vad gör jag? Detta får mig ständigt att må dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag önskar att någon kommer att visa mig hur jag kan göra. Att hjälpa mig att ta mig ur systemet. Kanske borde man besöka fler människor som Lars Larsen.

Min flickvän berättade att hon haft ett samtal med tre vise män häromdagen. Den ene mannen hävdade att man ska skilja på livsstilsfrågor och livsmiljöfrågor. Livsstilsfrågor är sådant som kanske är en moralisk eller ekonomisk förändring t.ex. att byta från vanligt kaffe till rättvisemärkt, eller köpa mer ekologiskt, åka mer kollektivt. Livsmiljöfrågor är sådant som får större konsekvenser i våra liv. Att inte använda el. Att slänga ut TV:n. Att skrota bilen (eller bygga om den till bostad för Uvar på Ullevi…)

Jag tror att ifall vi vill se en förändring så måste det till en kraftig förändring och jag tror att vi behöver fördela våra resurser på ett radikalt sätt, för jag är övertygad om att ifall vi delade lika så skulle alla ha mat på bordet och tak över huvudet. Vi måste inse att meningen med detta liv kommer aldrig att finnas i materiella ting utan i relationer. Framförallt relationen till Jesus Kristus och relationen mellan han efterföljare.

Jag tycker inte om att säga det, men jag tror att vad Sverige behöver är ett krig. Dock så är jag pacifist så det är ingen bra idé, men likväl en katastrof av något slag för att ruska om och röra om i grytan. Den svenska ungdomen får allt sämre rötter och familjen är marginaliserad. Det är mycket som inte står rätt till.

Jesus Kristus, vår frälsare. Hjälp oss att fästa våra ögon på dig och komma tillbaka till kärnan i vad det innebär att följa dig. Att ställa frågan: Vad skulle du ha gjort? Herre, hjälp oss att se våra syskon. Hjälp oss att vara altruister och inte individualister. Hjälp oss att fatta livsavgörande beslut. Hjälp oss att förändra vår livsmiljö så att andra människor kan få det bättre. Hjälp oss att fördela våra fem bröd och två fiskar så att det räcker till alla. Hjälp oss att vara profeter som proklamerar sanning och rättvisa även om det kostar på.

Amen.

/ Gustav